Under hela sitt liv har Fredric gått sina egna vägar, tagit risker och testat gränser för att nå fram till målen. Följ med i Fredrics spännande livshistoria i denna 2021 profil av Carin Wrange i HästSverige.
Hur hästar rör sig och interagerar med underlaget har varit ett viktigt forskningsområde ända sedan 1970-talet. En av pionjärerna och en tongivande forskare är professor Ingvar ”Fredric” Fredricson.
Möt Ingvar Fredric Fredricson som profil hos HästSverige. Texten publicerades i november 2021.
Under hela sitt liv har Fredric gått sina egna vägar, tagit risker och testat gränser för att nå fram till målen. Följ med i Fredrics spännande livshistoria.
En röd tråd i Fredrics liv har varit hans stora intresse för att på olika sätt försöka förhindra skador hos hästar eftersom han anser att hållbarhet är alla hästars viktigaste egenskap.
Redan på 1960-talet hade Fredric bestämt sig för att bli forskare inom hästens biomekanik trots att häst knappt fanns på schemat vid dåtidens veterinärutbildning. Men med tydlig målsättning och stark vilja lyckades han få finansiering för att höghastighetsfilma travhästar i full fart.
Hur hästars ben rör sig och hur hovar landar på underlaget blev starten för ett forskningsområde som på 1970-talet bland annat resulterade i dosering av travbanor. Idag har forskningsområdet växt och omfattar ett stort antal olika arbetsområden med fokus på hästens biomekanik. Det handlar exempelvis om underlagets betydelse för prestation och hållbarhet och om nya objektiva metoder för att diagnosticera rörelsestörningar och hältor hos häst.
Vid 84 års ålder har Fredric fortfarande en imponerande drivkraft. Hans vilja att starta nya projekt finns kvar, trots åldern. Det senaste är att han nu skriver på sina memoarer!
– Det kommer att bli en tjock bok som rymmer nästan allt jag har upplevt med hästar under 80 år, säger han.
Hållbarhet är alla hästars viktigaste egenskap
Trots att Fredric de första åren växte upp i centrala Malmö var han tidigt fast besluten om att leva och jobba med hästar.
– Det beslutet tog jag redan som 4-åring när jag såg sopåkarnas hästdragna vagn köra på gatan nedanför vårt hus.
Det fanns ingen hästtradition i familjen Fredricson men hans föräldrar förstod och respekterade sonens beslut att vid 12 års ålder börja rida på Malmö ridskola. Ridlektionerna fick dock sonen betala själv och han arbetade som springpojke efter skoldagen för att tjäna ihop pengarna.
– Ibland hade jag bara pengar till en halvtimmes ridning, men det var bättre än inget.
Fredric fortsatte att rida på ridskolan under hela skolåldern och drömmen om att få jobba med hästar fanns hela tiden kvar. Efter studentexamen sökte han till K4, kavalleriet i Umeå. Under de åren var det stora förändringar inom militären och hästarna var på väg att försvinna ur kavalleriet samtidigt som antalet hästar i landet minskade radikalt och nådde en bottennivå på 1970-talet.
– Jag var inte särskilt intresserad av att bli kavalleriofficer när hästarna på K4 snart skulle ersättas av bandvagnar och regementet sannolikt flyttas till Arvidsjaur. Därför muckade jag efter femton månader, säger han.
Fredric hade då siktet inställt på veterinärutbildningen i Stockholm. Efter att ha kompletterat sina gymnasiestudier lyckades han hösten 1960 bli antagen till Kungliga Veterinärhögskolan (Stutis) i Stockholm. På den tiden var det 30 studenter per år som togs in. Till Fredrics besvikelse fanns det nästan inget fokus alls på häst, men desto mer på lantbrukets nyttodjur. Det var först under tredje läsåret som häst fanns på schemat.
Fredric hade tidigt insett att människoögat har för dålig tidsupplösning för säker bedömning av hältor och rörelseasymmetrier. Fredric tog därför i tredje årskursen på Stutis kontakt med forskare på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) för att få hjälp med att höghastighetsfotografera travhästar på Solvalla.
– Jag tiggde pengar från olika håll, bland annat från professor Åkerblom, en av lärarna på ”Stutis”, för att kunna hyra en höghastighetskamera.
– Två av Saabs forskare hjälpte mig ideellt, för pengar för just hästforskning fanns då inte ens på kartan.
Nästan varje helg kom forskarna från SAAB hem till Fredric och hans fru Stina i Södertälje för att ta fram den teknik som behövdes för att kunna analysera hästhovarnas rörelsemönster.
Efter mycket utvecklingsarbete och ”uppfinnande” kunde Fredric 1972 lägga fram sin doktorsavhandling Equine joint kinematics and co-ordination och därmed var svensk biomekanisk hästforskning född.
I Fredrics forskargrupp vid SLU ingick även veterinärerna Stig Drevemo och Göran Dalin. De insåg alla att det krävdes stora forskningsanslag för att den biomekaniska forskningen skulle kunna överleva. Trots att forskningen visade på stort behov av bland annat förbättrad geometrisk utformning av travbanor med övergångskurvor och mer doserade kurvor var det ingen lätt uppgift att övertyga hästsportens organisationer om behovet av att förändra banorna.
Fredric sökte ihärdigt stöd och finansiering såväl i Sverige som utomlands, men fick avslag från många håll. Det var först när han fick kontakt med Don Price, legendarisk travtränare och hästägare i USA, som situationen vände. Ett femårigt forskningsanslag blev verklighet när fyra nordamerikanska travorganisationer gick samman och finansierade.
1974 flyttade Stutis till Uppsala och blev så småningom en del av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Flytten innebar att biomekanisk forskning plötsligt fick stora anslag till en rullmatta där hästar kunde filmas inomhus i 50 km/tim i både uppför-och nerförsbacke och på sidlutande underlag. Dessutom fick de anslag för att utveckla ett datoriserat filmanalysprogram.
Biomekanikgruppen var först på SLU med användning av en egen minidator. Tekniken skulle i högsta grad förbättra möjligheterna för forskning om hästars rörelser.
– Om inte Stutis hade flyttats till Uppsala hade vi aldrig kunnat få fram de stora anslag som behövdes för att utveckla ett rörelselaboratorium för häst, och hade vi inte fått forskningsanslag från USA och Kanada hade vi lagt av med vår forskning innan dess, konstaterar Fredric.
– Tillsammans med Vägbyggnadstekniska institutionen på KTH hade vi tagit fram ett datorprogram för ergonomisk (=vänlig för hästkroppen) utformning av travbanor. Svenska Travsportens Centralförbund var dock helt ovillig att ens diskutera för- och nackdelar med modifiering av deras travbanor, berättar Fredric.
Den första travbanan i världen som byggdes med övergångskurvor och nio graders lutning i kurvorna blev därför Amager-Skobo banan på Själland i Danmark i mitten av 1970-talet. Den blev en sådan succé att svenska travbanor snabbt började att byggas om enligt forskarnas ritningar. Första svenska banan som byggdes om var Färjestad i Karlstad år 1977. Kort därefter förändrades alla övriga banor i Sverige och på sina håll även utomlands.
I början 1980-talet bestämde sig Fredric för att det var dags att överlåta den biomekaniska forskningen på SLU till sina kolleger. Han ville göra något helt annat och anställdes då av AB Trav och Galopp (ATG) för att på halvtid leda ett stort unghästprojekt där forskare vid SLU skulle studera för-och nackdelar med tidig träning av travhästar. På den andra halvtiden arbetade han som klinikveterinär vid ATG-kliniken på Skrubbs travbana.
Jag ville få tag på bra hopphingstar till den svenska aveln, det var prio 1 för mig.
-Så plötsligt dök ett drömjobb upp, åtminstone för mig som hästintresserad veterinär. Chef och stuteriveterinär söktes till den nybildade Stiftelsen Sveriges Avels- och hästsportcentrum på Flyinge som skulle privatisera statens nergångna hingstdepå och stuteri.
Fredric fick båda tjänsterna i konkurrens med 41 sökande och i mars 1983 gick flyttlasset ner till Flyinge för hela familjen Fredricson. På Flyinge fanns stora behov av renovering och förändringar och Fredric såg till att få fart på verksamheten. Under de 15 år som han var chef byggdes såväl nya ridhus som stallar och anställdes duktiga ryttare och tränare. Flera utbildningar startades för att möta ett växande behov av utbildningar om häst.
Fredric initierade även forskning och utvecklingsarbete inom reproduktion som gjorde det möjligt att genom artificiell insemination och hållbarhetsbehandlad hingstsperma serva uppfödarna oavsett var i landet de bodde.
Han stimulerade veterinärerna Anders och Ann Gånheim på Flyinges veterinäravdelning till försöksverksverksamhet med embryotransfer, en teknik som används flitigt idag för att unga ston skall hinna få avkommor före och under sin egen tävlingskarriär.
Genom import och leasing av topphärstammade hopphingstar påskyndade han också den specialisering av aveln mot hoppning och dressyr som idag är en självklarhet för de flesta uppfödare.
– Jag ville få tag på bra hopphingstar till den svenska aveln, det var prio 1 för mig. Just hoppning är ju till 50 procent nedärvt och Flyinge lyckades tillsammans med Interbreed köpa in unghingsten Robin Z från stuteriet Zangersheide i Belgien för 1.2 miljoner kronor, berättar Fredric.
Det visade sig att Robin Z, som reds och tävlades av Peter Eriksson, var en förstklassig hingst som nedärvde sin goda hoppförmåga. Några år senare lyckades Flyinge få leasa hingsten Cardento från VDL-stuteriet i Nederländerna. Även Cardento reds med stor framgång av Peter. Robin Z och alldeles särskilt Cardento har lämnat ett stort antal framgångsrika avkommor inom den svenska hopphästaveln.
Just hopphästaveln ligger Fredric varmt om hjärtat. När han, 60 år fyllda, 1998 slutade sin tjänst på Flyinge och flyttade till Tärnö säteri i Sörmland började en ny spännande epok i hans liv. Med på flyttlasset var två 1-åriga ston. Av en slump träffade Fredric lantbrukaren Erland Karlsson, som var grisuppfödare på gården Hjelmskyl och som hade två hästintresserade döttrar. Erland tände på Fredrics idé om naturlig hopphästuppfödning .
De drog tillsammans i gång ett projekt för att studera hur unga hopphästar reagerar i frihet på stora kuperade marker. Den kunskap Fredric hade fått genom sin forskning inom hästens rörelsemekanik ville han nu använda för att genom sund uppfödning skapa god hållbarhet hos hopphästar.
Hjelmskylsprojektet nominerades som ett av landets mest lovande Leader+ projekt och prisbelönades under Almedalsveckan i Visby.
Då Stina och Fredric 2007 återvände till Skåne och Österlen bosatte de sig på Grevlunda Nygård. Fredric blev då vald som vice ordförande i föreningen Hästen i Skåne (HiS) och ansvarig för ett av föreningens prioriterade projekt; att utveckla Skåne till en region för avel och uppfödning av hopphästar i internationell framkant.
I Brösarps backar finns det mycket kuperad mark med unik kalkrik sandstäpp och en värdefull flora. Där har HiS under tre år bedrivit försök med hästuppfödning under sommarhalvåret.
– Det finns ett mycket stort intresse för vårt hållbarhetsprojekt. Det framgår tydligt då den film med engelsk text som vi gjorde i fjol har setts av 115 000 tittare i hela världen. I år, 2021, håller vi just på att göra ännu en film om tankar och idéer om Avels Uppfödnings Centrum (AUC) som vi tror snart kommer att efterfrågas, säger Fredric.
Sönerna Jens och Peder tävlar bägge i svår internationell hoppning, och Fredric är förstås en mycket engagerad pappa som ofta vill ”taktika” när det gäller utbildning, träning av sina hästar och inte minst veterinärmedicinska frågeställningar.
Självklart har pappa Fredric och mamma Stina varit viktiga inspiratörer för grabbarna ända sedan de lärde sig rida i skogarna söder om Uppsala. Även om Fredric inte växte upp på en hästgård så hade Stina en uppväxt på Bergby gård i Vendel, några mil norr om Uppsala. Stinas pappa Yngve Holmberg var en kunnig och respekterad hästkarl, bland annat som domare på premieringar av hästar inom olika raser. När Fredric kom in i familjen blev det många diskussioner om hästavel, träning och mycket annat.
För den unga generationen hästälskare är Fredric nog mest känd som bröderna Fredricsons pappa. Men han är också ”pappa” till dagens framgångsrika forskning kring hästens biomekanik, ett oerhört viktigt forskningsområde som fortfarande utvecklas år från år, inte bara vid SLU utan även i andra länder.
I Fredrics fotspår finns numera flera framstående forskare inom biomekanik vid SLU, däribland Lars Roepstorff, Marie Rhodin och Elin Hernlund för att nämna några. En förteckning över alla forskare och deras avhandlingar på Stutis och SLU som handlar om biomekanik finns i slutet av texten.
Text: Carin Wrange, HästSverige. Foto: Ingvar Fredricsons fotoarkiv.
Doktorsavhandlingar inom svensk biomekanisk hästforskning
Ingvar Fredricson 1972
EQUINE JOINT KINEMATICS AND CO-ORDINATION
Photogrammetric Methods Involving High-Speed Cinematography.
Gunnar Nilsson
Phalangeal Joints of Standardbred Trotters
Stig Drevemo 1980
Racing trot – Computerized analysis of linear and temporal gait characteristics based on high-speed cinematography.
Göran Dalin 1984
On the back of the horse: a morphological, clinicopathological and experimental study with special reference to the sacroiliac joint.
Mikael Holmström 1994
Quantitative studies on conformation and trotting gaits in the Swedish Warmblood riding horse.
Christopher Johnston 1997
On the kinematics and kinetics of the distal limb in the Standardbred trotter.
Lars Roepstorff 1997
A force measuring horseshoe applied in kinematic analysis of the trotting horse.
Pia Gustås 2005
A biomechanical study on the hoof impact at the trot.
Anna Bergh 2006
Defocused CO2 laser irradiations in the rehabilitation of horses.
Marie Rhodin 2008
A biomechanical analysis of relationship between the head and neck position, vertical column, and limbs in the horse at walk and trot.
Josefine Wennerstrand 2008
Clinical perspectives on equine back movements.
Cecilia Lönell 2010
Yard differences in Training Management and Orthopedic Injury in Show-Jumping, Riding School, and Thoroughbred Racehorses.
Elin Hernlund 2016
Sport surfaces in show jumping.
Maria Terese Engell 2018
Postural strategies in skilled riders.
Anna Byström 2019
The movement pattern of horse and rider in different degree of collection.
Emma Persson-Sjödin 2020
Evaluation of vertical movement asymmetries in riding horses
Under Sweden International Horse Show bjuder Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, in till en unik clinic som visar hur ny teknik och artificiell intelligens (AI) kan revolutionera hästvälfärden. Innovativa lösningar som kan skapa friskare och mer hållbara hästar.
Jens Fredricson, stallmästare på RS Flyinge pratar om träning av unghästen. Det är viktigt att tänka på att träna både hästens kropp och mentalitet – Jens betonar vikten av att rida hästen framåt och gärna rida mycket utomhus.
Svenska Ridsportförbundet rullar ut en kunskapsturné om hästvälfärd i höst.
.png)